Det är mycket snack om magasinstil på olika håll i vår bransch, och allt fler mäklare verkar vilja gå ifrån redigering med kritvita väggar mot ett mer naturligt sätt att återge bostäderna. Det är en positiv utveckling eftersom det hjälper oss att sticka ut från våra konkurrenter – men det kräver också ett annat sätt att tänka på än vad många av oss fick lära sig när vi började fotografera bostäder. SF Kalmar som uttryckligen vilja ha magasinstil på sina bilder kommer sätta lite press på oss – ni som är intresserade av uppdrag från dem, jag kommer tjata hål i huvudet på er tills allt detta sitter.

RAKA LINJER
När jag var ny fick jag lära mig att fotografera så att jag skulle försöka få med tre väggar i alla bilder för att betraktaren ska få uppfattning av storleken på rummen, inte alls dumt att ha som utgångspunkt, men jag ser att många stirrar sig helt blinda på detta. I 9 fall av 10 skvallrar möblemanget ganska bra om hur stort rummet är även om man inte får med den tredje väggen. (De enda tillfällena jag absolut försöker få med 3 väggar är i tomma bostäder). Givetvis måste betraktaren någonstans kunna orientera sig igenom bostaden med hjälp av bilderna, men det går oftast att få till lite intressantare bilder om man tänker till lite – en bild snett inåt från dörröppningen är sällan det bästa och enda alternativet. Alldeles för ofta ser jag bilder där t.ex. en byrå dominerar alldeles för mycket i förgrunden för att man ställt kameran precis bakom. Ta istället ett steg in och fotografera rakt fram i 90 i grader. Ibland förlorar man lite av rymdkänslan och rummet kan kännas lite mindre, men valet mellan de två känns oftast ganska självklart.

Som regel brukar jag därför försöka fotografera rakt på i 90 grader för att få lite mer harmoni i bilden. Kan jag inte fotografera rakt på, eller om jag vill bryta av det lite så att det inte blir för enformigt så försöker jag sikta in mig på 45 grader istället (mer om det lägre ner).

I bilden t.v. ovan så dominerar byrå och säng bilden och blicken hoppat fram och tillbaka för den vet inte riktigt vart den ska landa. Rätar man upp istället upp vinklarna leds blicken naturligt framåt mot fönstrena, något som man ofta vill framhäva, speciellt när det är generöst ljusinsläpp som här (och framförallt om utsikten är viktig).

Jag tror ni fattar. Vi går vidare.

PS: Ni lär bli varse om att det kan vara hopplöst att få alla vinklar helt räta vid fotograferingen – använd Transform/Omforma-verktyget i Lightroom för att räta upp bilden så att det blir rakt

NATURLIGT LJUS ÄR A OCH O

Två saker som är viktiga att tänka på: Blixtbildens roll och belysning. Släck all belysning som inte tillför något. Är du osäker? Släck! Naturligt ljus funkar alltid. Stämningsbelysning låter jag ibland vara tänd (svagare lampor i fönster etc) OM de inte dominerar, men jag släcker oftast de också. Även i små toaletter utan fönster går det att få till mycket trevligare bilder om man bara låter det vara släckt (testa!). Ha därför för vana att alltid släcka taklampor. Taklampor kastar ofta extremt osmickrande skuggor och resulterar i oönskade färgstick. Låt det naturliga ljuset tala – det går att få bilderna att se ut som om de vore fotograferade mitt på ljusa dagen även när det nästan är helt mörkt, man får bara ha lite längre slutartider får att uppnå samma resultat. Det största misstaget jag ser många av er göra är när ni tänder för att det är mörkt. Helt fel tänk, eftersom det är just då belysningen blir för dominant.

Blixtbildens betydelse är också viktig – eller rättare sagt dess frånvaro. Blixtbilden är där för att ge bilden en knuff i rätt riktning, men den får inte vara för dominerande eftersom det ger ett platt och onaturligt ljus. I de flesta fall tar jag 3 grundexponeringar utan blixt och en kompletterande utan blixt. Blixtbilden är aldrig den ljusaste bilden i serien eftersom den i så fall skulle dominera. Den ljusaste bilden i enfuse-stacken bör därför vara utan blixt. Och den bör vara kraftigtövereexponerad. Se nedan. I blixtbilden (längst till höger) försöker jag låta lite av det naturliga ljuset komma in. Jag är inte jättebekymdrad av att få 100% täckning i fönstren. Jag fokuserar istället på att lätta upp och få lite struktur i objekt som ligger i skugga närmast i bild (fotölj och soffa i detta fall)

Blixtbildens inverkan är vid första anblick inte så stor, men tittar vi närmare så hittar vi en del att önska. Bilden nedan t.v. är tagen med 3 grundexponeringar + en blixtbild, där den mest överexponerade bilden är utan blixt (viktigt!). Om blixtbilden istället är den ljusaste bilden i serien, som i bilden nedan t.h. så framträder trista färgstick som tar onödig tid att åtgärda (fönsterbräda och fotölj) och vi får massor av hårda skuggor som får mig att vilja sticka en gaffel i ögonen. Notera skillnaden på skuggorna bakom jordgloben, under bord, soffa, slagskuggan under taklampan och skuggorna längst bort uppe i hörnen av rummet. Sånt här ser jag överallt och det måste vi bort ifrån.

Ibland har man inte lika generöst ljusinsläpp som på bilderna ovan och då kan det vara knepigare att få det att se bra ut, speciellt om man fotar rakt in i motljus, men samma princip funkar oftast i de fall också (se bilderna längst upp i i det färgglada rummet där det bara är ljusinsläpp från balkongdörren). Experimentera genom att kombinera olika grundbilder så att ni får grepp om hur det påverkar slutresultatet.

TIGHTARE KOMPONERING

Om vi fick en krona för varje gång vi fick höra från folk som gått besvikna från visningar för att bostaden såg mycket större ut på bilderna så hade vi snart kunna pensionera oss. Jag har dock själv aldrig stött på varken mäklare eller säljare som sagt att det ser för litet ut på bild, så var inte rädda med att gå tightare än 24mm (och jag skulle rekommendera att aldrig gå bredare än 24). Bara genom att gå ner till 35mm (eller bara croppa in lite i LR i efterhand) så kan man få bilder som sticker ut helt och hållet från konkurrenternas. (Om ni croppar, se bara till att fotografera i tillräckligt hög upplösning så att det finns utrymme till det. 24 megapixel räcker en bra bit). Många gånger räcker det att bara ta ett steg närmare och avsiktligt undvika att få med en annan del av rummet.

Några exempel på 24mm som jag croppat in för att motsvara ca 35mm:

Vill man gå ännu tightare kan man gå lös på 50mm. Öppna upp bländaren så får ni lite djup i bilden (men kasta ett extra öga så att fokus och skärpa sitter där den ska!). När jag fotograferar med 50mm så enfusar jag så gott som aldrig utan kör en enkel exponering.

45 GRADER

90 grader och rakt på är standardreceptet, men ibland funkar det inte alls, eller så behöver man bara bryta av lite. Istället för att bara vinkla kameran lite snett hit eller dit, så försök sikta in er på ca 45 grader. Ni får bara med två väggar, men bilden blir lite trevligare att titta på än om man bara ställer upp kameran utan att tänka till.